Varning: Norge
Därför är förbud mot företag fel väg för äldreomsorgen
Vittnesmål
Professor i socialt arbete
Magnus Jegermalm
Kvalitetskrisen
– varför är det så stor skillnad i omsorg och omsorg?
Samma lagar, samma mål – men helt olika resultat. I den kommunala äldreomsorgen är äldre mindre nöjda, träffar fler olika personer och får oftare vänta på hjälp. I privat regi upplever de flesta trygghet, respekt och kontinuitet. Varför ser skillnaderna ut så här?
Sverige har en äldreomsorg som skiljer sig mer än många vill erkänna. Bakom samma lagar och löften döljer sig två helt olika verkligheter. I kommunal regi beskriver äldre hur personal byts ut, insatser uteblir och tiden inte räcker till ens för ett samtal.
I privat regi vittnar äldre om trygghet, respekt och personal som känner dem vid namn. Skillnaden syns i alla mätningar – i nöjdhet, trygghet och bemötande. Det är inte pengarna som avgör, utan ledarskap, ansvar och kultur. Frågan är varför vissa lyckas ge värdig omsorg – och andra inte.
Kompetensnivå
(undersköterskor)
Andel utbildad vårdpersonal
Socialstyrelsen, Lägesrapport 2025
Fast omsorgskontakt
Andel med fast omsorgskontakt 2020–2025
Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2025
Nöjdhet i särskilt boende
Andel äldre som är nöjda med sitt boende
Socialstyrelsen, Öppna jämförelser 2025
Vittnesmål
Professor i socialt arbete
Magnus Jegermalm
Personalkrisen
I den svenska välfärdsdebatten har allt fler vänsterdebattörer lyft fram Norge som ett föredöme. Den så kallade Avkommersialiseringsutredningen presenteras som en lösning på omsorgens utmaningar och som ett sätt att ta bort vinster ur välfärden.
Men vad innebär det i praktiken?
Synaps åkte till Norge för att ta reda på vad som faktiskt ligger bakom begreppet avkommersialisering, vilka förslag som diskuteras och vilka konsekvenser de riskerar att få för äldre, anhöriga och kommuner.
I vår minidokumentär möter vi norska experter från utredningen, äldreomsorgen, näringslivet och tankesmedjor som följt processen inifrån. Filmen visar hur avkommersialiseringen vuxit fram, varför den drivs politiskt och vilka risker den innebär om den genomförs.
Vad avkommersialisering innebär i praktiken
Avkommersialisering låter tekniskt och neutralt. I verkligheten handlar det om att förbjuda privata utförare inom offentligt finansierad äldreomsorg och ersätta dagens system med ett i huvudsak kommunalt monopol.
Det som ofta kallas privat äldreomsorg är dock inte privat i ordets egentliga mening. I både Norge och Sverige är privata aktörer i huvudsak underleverantörer till en offentlig beställare. Verksamheterna är skattefinansierade, hårt reglerade och styrda av lagar, avtal, tillsyn och uppföljning.
De konkurrerar inte om att ta ut avgifter utan om att leverera bästa möjliga kvalitet inom de ramar som det offentliga sätter. Att förbjuda dessa aktörer innebär därför inte att man stärker det offentliga. Det innebär att man tar bort innovationen som kommer från konkurrens och reella alternativ för den äldre.
Konkurrensens betydelse för kvalitet och trygghet
Konkurrens i äldreomsorgen har bidragit till fler platser, snabbare utbyggnad och bättre anpassning till olika behov. När flera utförare finns i systemet kan kommuner ställa tydligare krav, följa upp kvalitet och avsluta avtal som inte håller måttet.
För den enskilde innebär det möjlighet att välja och möjlighet att byta om omsorgen inte fungerar, och som vi visat här på Omsorgskris.se så finns det gott om kommuner som inte sköter sig. Ett system utan privata utförare saknar dessa mekanismer. Då återstår ett alternativ oavsett kvalitet.
Avkommersialisering innebär i praktiken att man avskaffar konkurrensen utan att kunna visa hur kvaliteten ska säkras på andra sätt.
Varför har Norge inte gått vidare?
Den norska debatten har tydliggjort varför avkommersialiseringen ännu inte kunnat genomföras fullt ut.
Förslagen får omfattande konsekvenser för den enskilde. Äldre som i dag valt utförare riskerar att tvingas byta. Personer med komplexa behov riskerar att förlora specialiserade verksamheter. Anhöriga riskerar att stå utan alternativ när omsorgen brister.
Samtidigt har det blivit uppenbart att kommunerna inte klarar uppgiften själva. Norska kommuner brottas redan med personalbrist, höga sjukskrivningstal och svårigheter att bygga ut kapaciteten i takt med behoven. Att dessutom ta över all privat drift skulle innebära mycket stora organisatoriska och ekonomiska risker.
Den kanske viktigaste slutsatsen i den norska debatten är att det offentliga i praktiken är beroende av privata utförare för att äldreomsorgen ska fungera. Behoven försvinner inte för att aktörer skulle förbjudas. Ansvar och kostnader skulle bara flyttas till kommuner som redan är hårt pressade.
Slutsats
1.
Norge visar hur snabbt ideologi kan ta över välfärdspolitiken och tränga undan frågor om kvalitet, kapacitet och individens behov.
2.
Sverige borde detta vara en tydlig varningssignal. Omsorgskrisen löses inte genom att förbjuda aktörer som redan i dag levererar omsorg. Den löses genom fler lösningar, starkare konkurrens och större fokus på den enskilde.
Vittnesmål
Lisa
Biståndshandläggare
Sammanfattning
Lisa, biståndshandläggare, beskriver varför många äldre upplever privata utförare som bättre än kommunala, bland annat tack vare tydligare krav och högre kvalitet. Hon lyfter också behovet av nya boendeformer, som generations- och kollektivboenden, för att ge äldre fler val och bättre omsorg.
Kapacitetsbristen
– varför finns det plats i statistiken men inte i verkligheten?
Samtidigt som antalet äldre växer snabbare än någonsin minskar antalet platser i äldreboenden. I över hundra kommuner räcker inte vården till ens för de mest behövande. Hur hamnade vi här – och varför fortsätter bristen att växa trots att alla vet vad som väntar?
Sverige står inför en demografisk vägg. Antalet personer över 85 år ökar med 60 procent fram till 2033, men utbyggnaden av äldreboenden har stått nästan stilla. I dag rapporterar 103 kommuner att de redan har platsbrist – samtidigt som många äldre nekas boende trots stort behov.
Kommunerna har vetat om utvecklingen i över ett decennium, men planering, regler och ekonomi har bromsat varje försök till expansion. Resultatet är att fler äldre bor kvar hemma långt efter att de borde ha fått plats. De blir ensamma, otrygga – och systemet allt mer ohållbart.
Demografisk utveckling
Antalet personer över 85 år väntas
öka med ≈60 % till 2033
SKR, Fördjupad analys av äldreomsorgsbehovet 2025
Kommuner med platsbrist
rapporterar underskott på särskilda boenden 2025
Boverket, Bostadsmarknadsenkäten 2025
Ekonomiska hinder
Av kommunerna uppger att investeringskostnader hindrar dem från att bygga nya boenden
SKR, Fördjupad analys 2025
Vittnesmål
Näringspolitisk expert, Vårdföretagarna
Anna Bergendal
Avkommersialisering löser inte omsorgskrisen
Vad avkommersialisering innebär i praktiken
Avkommersialisering låter tekniskt och neutralt. I verkligheten handlar det om att förbjuda privata utförare inom offentligt finansierad äldreomsorg och ersätta dagens system med ett i huvudsak kommunalt monopol.
Det som ofta kallas privat äldreomsorg är dock inte privat i ordets egentliga mening. I både Norge och Sverige är privata aktörer i huvudsak underleverantörer till en offentlig beställare. Verksamheterna är skattefinansierade, hårt reglerade och styrda av lagar, avtal, tillsyn och uppföljning.
De konkurrerar inte om att ta ut avgifter utan om att leverera bästa möjliga kvalitet inom de ramar som det offentliga sätter. Att förbjuda dessa aktörer innebär därför inte att man stärker det offentliga. Det innebär att man tar bort innovationen som kommer från konkurrens och reella alternativ för den äldre.
Vad avkommersialisering innebär i praktiken
Avkommersialisering låter tekniskt och neutralt. I verkligheten handlar det om att förbjuda privata utförare inom offentligt finansierad äldreomsorg och ersätta dagens system med ett i huvudsak kommunalt monopol.
Det som ofta kallas privat äldreomsorg är dock inte privat i ordets egentliga mening. I både Norge och Sverige är privata aktörer i huvudsak underleverantörer till en offentlig beställare. Verksamheterna är skattefinansierade, hårt reglerade och styrda av lagar, avtal, tillsyn och uppföljning.
De konkurrerar inte om att ta ut avgifter utan om att leverera bästa möjliga kvalitet inom de ramar som det offentliga sätter. Att förbjuda dessa aktörer innebär därför inte att man stärker det offentliga. Det innebär att man tar bort innovationen som kommer från konkurrens och reella alternativ för den äldre.
Konkurrensens betydelse för kvalitet och trygghet
Konkurrens i äldreomsorgen har bidragit till fler platser, snabbare utbyggnad och bättre anpassning till olika behov. När flera utförare finns i systemet kan kommuner ställa tydligare krav, följa upp kvalitet och avsluta avtal som inte håller måttet.
För den enskilde innebär det möjlighet att välja och möjlighet att byta om omsorgen inte fungerar, och som vi visat här på Omsorgskris.se så finns det gott om kommuner som inte sköter sig. Ett system utan privata utförare saknar dessa mekanismer. Då återstår ett alternativ oavsett kvalitet.
Avkommersialisering innebär i praktiken att man avskaffar konkurrensen utan att kunna visa hur kvaliteten ska säkras på andra sätt.
Konkurrensens betydelse för kvalitet och trygghet
Konkurrens i äldreomsorgen har bidragit till fler platser, snabbare utbyggnad och bättre anpassning till olika behov. När flera utförare finns i systemet kan kommuner ställa tydligare krav, följa upp kvalitet och avsluta avtal som inte håller måttet.
För den enskilde innebär det möjlighet att välja och möjlighet att byta om omsorgen inte fungerar, och som vi visat här på Omsorgskris.se så finns det gott om kommuner som inte sköter sig. Ett system utan privata utförare saknar dessa mekanismer. Då återstår ett alternativ oavsett kvalitet.
Avkommersialisering innebär i praktiken att man avskaffar konkurrensen utan att kunna visa hur kvaliteten ska säkras på andra sätt.
Varför har Norge inte gått vidare?
Den norska debatten har tydliggjort varför avkommersialiseringen ännu inte kunnat genomföras fullt ut.
Förslagen får omfattande konsekvenser för den enskilde. Äldre som i dag valt utförare riskerar att tvingas byta. Personer med komplexa behov riskerar att förlora specialiserade verksamheter. Anhöriga riskerar att stå utan alternativ när omsorgen brister.
Samtidigt har det blivit uppenbart att kommunerna inte klarar uppgiften själva. Norska kommuner brottas redan med personalbrist, höga sjukskrivningstal och svårigheter att bygga ut kapaciteten i takt med behoven. Att dessutom ta över all privat drift skulle innebära mycket stora organisatoriska och ekonomiska risker.
Den kanske viktigaste slutsatsen i den norska debatten är att det offentliga i praktiken är beroende av privata utförare för att äldreomsorgen ska fungera. Behoven försvinner inte för att aktörer skulle förbjudas. Ansvar och kostnader skulle bara flyttas till kommuner som redan är hårt pressade.
Varför har Norge inte gått vidare?
Den norska debatten har tydliggjort varför avkommersialiseringen ännu inte kunnat genomföras fullt ut.
Förslagen får omfattande konsekvenser för den enskilde. Äldre som i dag valt utförare riskerar att tvingas byta. Personer med komplexa behov riskerar att förlora specialiserade verksamheter. Anhöriga riskerar att stå utan alternativ när omsorgen brister.
Samtidigt har det blivit uppenbart att kommunerna inte klarar uppgiften själva. Norska kommuner brottas redan med personalbrist, höga sjukskrivningstal och svårigheter att bygga ut kapaciteten i takt med behoven. Att dessutom ta över all privat drift skulle innebära mycket stora organisatoriska och ekonomiska risker.
Den kanske viktigaste slutsatsen i den norska debatten är att det offentliga i praktiken är beroende av privata utförare för att äldreomsorgen ska fungera. Behoven försvinner inte för att aktörer skulle förbjudas. Ansvar och kostnader skulle bara flyttas till kommuner som redan är hårt pressade.
Slutsats
1.
Norge visar hur snabbt ideologi kan ta över välfärdspolitiken och tränga undan frågor om kvalitet, kapacitet och individens behov.
2.
Sverige borde detta vara en tydlig varningssignal. Omsorgskrisen löses inte genom att förbjuda aktörer som redan i dag levererar omsorg. Den löses genom fler lösningar, starkare konkurrens och större fokus på den enskilde.
Vittnesmål
Biståndshandläggare
Lisa
Lisa, biståndshandläggare, beskriver varför många äldre upplever privata utförare som bättre än kommunala, bland annat tack vare tydligare krav och högre kvalitet. Hon lyfter också behovet av nya boendeformer, som generations- och kollektivboenden, för att ge äldre fler val och bättre omsorg.
Sammanfattning
Kontakta Tankesmedjan Synaps
Vill du vara med och bidra i våra projekt eller föreslå ytterligare områden vi borde undersöka? Vi älskar att prata sjukvårdspolitik.
Följ oss på
Bilder: Midjourney
© 2025 av Tankesmedjan Synaps.
